-kevin

Måndag 22/9 -08


Det var höst och jag gick i 9:an och just den här dagen så skulle vi ta skolfoto! Ni vet att när man går ut högstadiet så är det självklart att man ska göra till sig på kortet, ungefär som när man tar studenten.. Vi fixade oss mest hela dagen. Har nog aldrig någonsin haft så mycket smink på mig i hela mitt liv :o :p men det var verkligen så himla kul! :) När vi hade tagit fotot så var det dags att sluta för dagen. Jag och Rebecka gick hem till henne på hantverksgatan. Vi var jätte jätte trötta så vi la oss direkt i soffan och somnade där (som vi brukar göra efter skolan). Allt var normalt! Ungefär vid 3 så ringer min mobil.. Jag ser att det är en klasskompis som ringer, Tobias! :) Jag blev glad att han ringde för vi var bra kompisar men ändå blev jag lite paff eftersom han aldrig brukade ringa mig. Jag svarade med ett trött röst och han frågar mig vart jag är, jag säger att jag är hos Rebeckas pappa med Rebecka. Han säger då de 5 låååånga orden som jag bara inte ville höra, "Din bror har blivit påkörd". Själv får jag typ en hjärtattack när jag hör vad han säger, men jag var ändå tvungen att fråga vilken utav alla bröderna som det var han snackade om, eftersom jag har 5 stycken. Tobias berättade för mig att det var Kevin som hade blivit påkörd, mitt hjärta fungerade inte längre och jag bara la på luren. Rebecka såg direkt att något inte stod rätt till så hon frågade vad det var som hade hänt. Jag berättade med gråten i halsen och hon ringde genast upp Tobias igen för att få höra vad som hänt, för jag kunde inte prata vid detta laget. När Rebecka fick höra vad som hade hänt hon också så grinade även hon. Jag har sett den flickan gråta två gånger och en utav gångerna var denna! Rebecka ringde till min mamma direkt som var på jobbet och berättade om Kevin. Han som körde på min bror hade redan tagit med honom i bilen och kört upp honom på HC där sedan ambulansen kom och hämtade honom och blåste in till Östersunds sjukhus. Mamma har berättat att det gick ungefär 140 km/h hela vägen! bråttom! Jag och Rebecka var påväg upp på HC för att se om han och mamma var kvar där men det var dem inte. Vi gick då tillbaka till Rebecka, när vi kom ut ifrån HC så såg jag en bil, hela framrutan var helt förstörd och jag bröt ihop. Det var den bilen som hade kört på min lillebror! :(

Den kvällen var den värsta i mitt liv. Jag kunde inte koncentrera mig, jag kunde inte sova, inte äta, inte gå hem. Tur jag hade tre fina vänner som tog hand om mig så mycket som dem kunde. Robin, Rebecka och Nicklas! Sov hos Robin den natten för att jag vägrade att åka hem. Min moster skrev till mig hela tiden och sa att jag skulle komma hem men jag vägrade, jag visste att om jag åkte hem så skulle jag bara ligga och gråta hela tiden. Istället så sov jag hos Robin några nätter och hos Rebecka några. Orkade knappt med skolan och ville bara träffa min bror! Kevin och mamma fick åka upp till Umeå för att Kevin hade slagit huvudet så pass mycket att han var tvungen att opereras. Moster Kristin, Morfar och Mormor åkte då upp med lite kläder till Mamma och passade på att hälsa på Kevin lite. Jag var sjukt förbannad att inte jag fick följa med, men nu i efterhand är jag glad att jag inte följde med, med tanke på hur Kevin såg ut! :(

När min bror äntligen fick komma till Östersund igen så åkte vi direkt och hälsade på honom. Men det var ingen vacker syn.. ville bara vända när jag kom in genom dörren till hans rum. Det såg inte alls ut som min lillebror som låg där. Jag började vänja mig vid hur han såg ut! <3 När jag sedan skulle gå ut på stan så viskade Kevin åt mig: Jag älskar dig!<3 De orden är något jag aldrig kommer att glömma. Att höra han säga de till mig fick mig bara att vilja gråta...

Denna tid var den värsta tiden i mitt liv! Jag kommer inte ihåg så himla mycket av vad som hände eller vad jag gjorde men jag vet att jag mådde så sjukt jävla dåligt! Att se ens lillebrors liv utsättas för livsfara kunde jag inte ens tänka mig. Men nu har jag lärt mig, att även fast man är förbannad eller ledsen på familjen så ska man ta vara på tiden med dem. Man vet aldrig vad som kan hända.. Man ska ta vara på dagen som om det vore den sista<3

 Här en en bild på när Kevin har kommit tillbaka till sjukhuset i Östersund och vi är och hälsar på honom!<3